Bibliometri

• Vad är bibliometri?
• Varför bibliometri?
• Forskningsmedel och bibliometri
• Bibliometriska indikatorer (ny sida)

Vad är bibliometri?

Bibliometri innebär att genomföra statistiska analyser av vetenskapliga publikationer, såsom att undersöka antalet publikationer inom olika kategorier. Exempel på områden som kan utforskas med hjälp av bibliometri inkluderar:

• Hur ett ämne är strukturat
• Hur forskare/institutioner/länder samarbetar
• Hur forskare/institutioner/länder citeras
• Vetenskaplig produktion och produktivitet

Resultaten från bibliometriska analyser kan tillämpas för att bedöma och utvärdera forskning samt utforma strategier för publicering. På detta sätt bidrar bibliometri till en djupare förståelse av vetenskaplig aktivitet och stöder beslutsfattande inom forskningsvärlden.

Varför bibliometri?

Bibliometriska metoder kan vara användbara under forskningsprocessen eller vid publicering av forskningsresultat. Genom att tillämpa bibliometri kan man till exempel:

• Få stöd vid valet av tidskrift för att publicera ett manuskript inom ett ämne .
• Identifiera de mest produktiva tidskrifterna/forskarna inom ett område.
• Beskriva strukturen för ett fält samt dess gränsområden till andra ämnesområden.
• Analysera hur forskare samarbetar både inom och över ämnesgränserna.
• Lokalisera de mest citerade tidskrifterna/författarna/publikationerna inom ett specifikt ämnesområde.

OBS! Vid tolkning av resultaten från en bibliometrisk undersökning är det viktigt att samarbeta med personer som är kunniga inom det studerade ämnesområdet.
 

Forskningsmedel och bibliometri

På nationell nivå används bibliometriska mått av den svenska regeringen som en indikator vid fördelningen av en del av departementsmedlen till forskning och utbildning vid universiteten.

Vetenskapsrådet ansvarar för att beräkna ett bibliometriskt index för varje universitet, där indexet baseras på antalet vetenskapliga artiklar publicerade av universitetets forskare under en fyraårsperiod samt frekvensen av citeringar av dessa publikationer. Resultatet normaliseras med hänsyn till forskningsområden för att kompensera för varierande publikationsmönster inom olika discipliner. Detta system möjliggör en mer rättvis och differentierad fördelning av medel, med hänsyn till varje universitets vetenskapliga produktivitet och påverkan inom sina specifika forskningsområden.